REPORTAGE: HEARTLESS HUMANITY

Vad ska jag börja med att sÀga? VÀrlden Àr upp och ner idag, har varit det dagarna innan idag, har varit det under bra lÄng tid nu. Det Àr konstigt att mÀnskligheten lyckats se bortom sitt hjÀrta och göra dessa fruktansvÀrda saker som rÄder varje dag pÄ vÄr planet och som mÀnniskor kanske uppmÀrksammade extra mycket hÀr om dagen nÀr terror la sig som ett tÀcke över Paris natten 13/11.
Jag har stĂ€llt mig frĂ„gan ”hur” vĂ€ldigt mĂ„nga gĂ„nger och nĂ€stan varit tvungen att gĂ„ vidare med frĂ„gan för att fĂ„ svar, för om vi kan göra dessa fruktansvĂ€rda saker med hjĂ€rtat pĂ„ rĂ€tt plats dĂ„ kan jag inte förstĂ„ varför vi mĂ€nniskor finns. NĂ„gonstans lĂ„ngt tillbaka i tiden bildades en förmĂ„ga att trĂ€nga bort sina kĂ€nslor, empati, och den förmĂ„gan mötte bergreppen vĂ„ld och hat. Vad hĂ€nde? VĂ„ld och hat blev mer Ă€n bergrepp, det blev handlingar. Hela vĂ„r historia Ă€r prĂ€glad av vĂ„ld och hat som tagit form pĂ„ olika sĂ€tt. Genom krig, terrorattacker, vĂ„ldtĂ€kt, misshandel, rasism, nazism, antisemitism, kvinnoförtryck, sexism, homofobi… En lista som kan göras lĂ„ng. Vi mĂ€nniskor har lyckats trĂ€nga bort kĂ€nslor nĂ€r saker Ă€r jobbiga, pĂ„ ett sĂ€tt som har gjort att vi har förlorat hjĂ€rtat nĂ„gonstans. Vi mĂ„ste leta djupt och noga för att hitta tillbaka till det och ha med oss hjĂ€rtat i alla situationer- I dom sociala rummen, i politik-, klass-, arbets- och vardagsrummen. I varje rum och i varje stund.
Jag Ă€r ledsen över hur mĂ€nniskans historia ser ut… för den hade inte behövt se ut pĂ„ detta sĂ€tt. Vi har skapat denna historia, vi har skapat en förmĂ„ga att utföra vĂ„ld och hat, vi har skapat den lĂ„nga listan (som fortsĂ€tter Ă€nnu lĂ€ngre) som jag precis skrev. Vi, mĂ„ste ocksĂ„ hitta tillbaka till kĂ€rleken för att mĂ€nskligheten ska kunna Ă„terstĂ„ med vĂ€rdighet nĂ€r en i framtiden ser tillbaka pĂ„ historian. Jag Ă€r ledsen. Jag Ă€r ledsen över mycket. Jag inte bara ledsen över historian, utan jag Ă€r ocksĂ„ ledsen för att förmĂ„gan att hata och utföra vĂ„ld breder ut sig pĂ„ ett sĂ„ pass globalt plan som det gör idag. Jag Ă€r glad för att mĂ€nniskan uppmĂ€rksammar vad som hĂ€nde den 13/11 i Paris, men jag Ă€r ocksĂ„ ledsen för att mĂ€nniskan inte uppmĂ€rksammar vad som hĂ€nde i Beirut dagen innan pĂ„ samma sĂ€tt, inte heller vad som hĂ€nder i Demokratiska Republiken Kongo just nu, vad som hĂ€nder i Nordkorea, Irak, Afghanistan, Sudan, Nigeria, Somalia just nu. Denna typ av terror som Ă€gde rum i Europa, Paris hĂ€r om natten, den sker pĂ„ ett globalt plan i betydligt större utstrĂ€ckning men Ă€ndĂ„ finns inte sympatierna med pĂ„ samma sĂ€tt nĂ€r det sker utanför Europa.
Vi mĂ€nniskor vĂ€rderar mĂ€nniskor olika mycket, Ă€ven idag. Vi kĂ€nner samhörighet med vissa mĂ€nniskor, med vissa grupper utifrĂ„n kunskapnivĂ„, kropp, religion, etnicitet, hudfĂ€rg och kön. Vi Ă€r mĂ€nniskor allihop. MĂ€nskligheten har gjort och gör hemska saker, oavsett vilken ”grupp” en tillhör. Vi mĂ„ste börja erkĂ€nna dom fel vi har begĂ„tt, för att mĂ€nskligheten ska kunna enas efter en historia av mĂ„nga fel. Vi Ă€r mĂ€nniskor allihop och mĂ€nniskan har gjort fel.
Det Àr dags nu. SlÀpp inte denna glöd, som har skapats efter terrorattacken i Paris. Glöm inte att terror sker över hela vÀrlden, nÀstan varje dag. För att det ska fÄ ett stopp mÄste vi erkÀnna misstagen vi begÄtt, hitta tillbaka till hjÀrtat som vi tappat bort- som vi gör genom av att lyssna inÄt, kÀnna och genom av att Äterkoppla till naturen och kraften som vi kan hÀmta dÀrifrÄn. Sprid den kÀrlek du har sÄ att andra kan hitta sin. Vi Àr mÄnga, som inte vill ha vÄld och hat. VÄga sÀg nej. 
———————————-
Writing about the world situation of today, conflicts and that it has itÂŽs roots long back in our history. We have lost our hearts and the connection to nature in a lot of what we think and do today. We must find these two parts to get back to love and not be able to use violence and hate. We are a lot of people that donÂŽt want war, violence and hate. Dare to say no. Ps. If you want to read the whole text, use a translator.